Järsömagasinet byggdes 1707 vid herrgården Norr-Järsö. Det kom till Erikskulle år 1958 efter att i långliga tider stått som sädesmagasin i Sebende by.

Från 1800-talets tidigare del, fram till år 1880, bedrevs brännvinsframställning i industriell skala vid Norr-Järsö. Där låg ett så kallat ”ångbränneri”, det vill säga att man tagit ångkraften till hjälp i tillverkningsprocessen. Verksamheten vid en sådan anläggning övervakades av Kronans kontrollanter tillsammans med ett ”brännvinsvittne” som utsetts av socknen.

Magasinet kan ha tjänat som spannmålsförråd åt bränneriet, och kanske också som lagerlokal för den färdiga produkten som såldes direkt ut till kunderna. Gästgiverierna i Svanberga och Stabby hämtade i kaggar och kopparflaskor, säkert i likhet med många andra. I anslutning till bränneriet fanns också en utskänkningslokal för dem som var i akut behov. Inom socknen fanns genom åren krogar och utskänkning på många platser utöver de redan nämnda. Utefter landsvägen fann man exempelvis Karlösa, Sebende, Galltorp, Bromma och Broby, av vilka Galltorp och Bromma hade sämsta rykte.

På våren 1882, två år efter det att driften upphört vid ångbränneriet, såldes hela fabriksutrustningen på auktion. Kanske var det då som magasinsbyggnaden flyttades till Sebende, varifrån den så småningom hämtades till Erikskulle.

Den oxvandring som senare har uppförts på magasinets södra gavel har ingen ursprunglig koppling till byggnaden. Den står där för att visa hur det kunde se ut när man drev ett tröskverk med oxar eller hästar. Inne i magasinet visas olika äldre maskinella hjälpmedel för jordbruket. På övervåningen finns bland annat en ålderdomlig snickarverkstad med hand- och fotdrivna maskiner.