Båtsmanstorpet kommer från Vik, den by där Erikskulle ligger, men det hade inte sin ursprungliga plats just här, utan flyttades hit 1920. Torpet som är byggt 1828 är en sk enkelstuga med farstu, kök och en liten kammare. Den är inredd med möbler som också kommer från Vik.

Viks båtsmanstorp byggdes 1828 i överensstämmelse med Kronans reglemente för bostäder åt indelta båtsmän och soldater. Stugan är en timrad enkelstuga med farstu, kök och en liten kammare. Det finns också ett vindsloft. Köket, som samtidigt är storstuga, har en öppen härd med bakugn i murstocken.

Stugan skänktes av bymännen i Vik och invigdes den 30 april 1920 som första byggnad flyttad till Erikskulle.

Båtsmanshållet var en följd av Indelningsverket, som inrättades av Karl XI 1682. Det innebar ett ”ständigt knekthåll” vilket gav riket en stående armé och besättningar åt örlogsfartygen. Socknarna i Roslagen skulle hålla såväl båtsmän som soldater.

En grupp gårdar, en rote, skulle mot viss skattelättnad underhålla en båtsman. Båtsmannen hade anställningskontrakt med roten, och villkoren var uppsatta av Kronan. Båtsmannen hade en mycket blygsam kontantlön, i övrigt ersattes han in natura efter en fastlagd mall. Han hade sin stuga och en bit mark att odla, och kunde hålla ko och gris.

Efter sin rekryttjänstgöring var båtsmannen kallad till sjötjänst ett helt år med tre års mellanrum. Under inkallelsetiden ålåg det rotebönderna att hjälpa båtsmanshustrun att sköta torpstället. Efter tjugo års redlig tjänst skulle båtsmannen erhålla mark för att bygga en egen stuga. Under sin utbildning i flottan fick båtsmannen också vissa bokliga lärdomar. Vid hemkomsten kunde han därför vara lärare för traktens barn i att läsa och skriva. Även vuxna kunde behöva hjälp.

I Söderby-Karl fanns 17 båtsmän tillhörande Norra Roslags kompani, samt Söder-Råda båtsman som tillhörde Södra Roslags kompani vid Stockholms örlogsstation.

Under föreningens tidiga år användes torpstugan vid styrelsens sammanträden.